Jag är född på 60-talet då det inte fanns tillstymelse till datorer. I sjuan, 1978, då vi hade maskinskrivning berättade magistern att det fanns något som hette dator och att vi kanske skulle komma i kontakt med en sådan någon gång i vårt liv. Det fiffiga med att vi 1978 hade maskinskrivning var att tangentbordet på en skrivmaskin ser likadan ut som på en dator med ett undantag - den stora "byta-rad-tangenten" heter på en dator ENTER.
Jag kunde inte begripa att skrivmaskinen senare skulle vara ett avslutat kapitel utan inställningen då var om datorer: "jäkla skitgrejor de hittar på nuförtiden".
Det skulle dröja många år innan jag började använda en dator. I början av 90-talet och då var man fortfarande imponerad över hur det kunde gå till att stoppa in en hög papper i en apparat trycka ett telefonnummer och sedan kunna överföra papprerna till en annan likadan apparat på andra sidan jordklotet. Jodå, FAX var ett fantastiskt arbetsredskap.
När dottern så kom upp i ålder och började kunna traktera datorn så tyckte jag att det var fantastiskt hur snabbt hon lärde sig en massa trix och fix. Och tänkt vad roligt att kunna ha kontakt med alla kompisar via MSN.
När hon var 13 skickades hon till England på språkresa och hon har fortfarande kontakt med en del av kompisar från den tiden. Alltså helt andra kontaktmöjligheter än vi ungar på 70-talet. Jag var en flitig brevskrivare på den tiden och det var ju så det fick gå till. Snigelposten!
Att människor blir smartare och smartare är ju bra - nästa generation är ju alltid bättre än den förra - det är bara att acceptera. Men samtidigt öppnas möjligheter som gör folk galna och det finns inte längre gränser för hur man uppföra sig. Man uppför sig inte - man bara är.
Någonstans i denna hektiska tid har vi glömt bort etik och moral och den gyllene regeln är som bortblåst. Människor far illa och det verkar som om man bara rycker på axlarna och går vidare.
Häromkvällen satt dottern med datorn i knäet och jag hörde hur det snabbt, snabbt knattrade på tangenterna då hon skickade meddelanden till alla 83263263278 kompisar som finns på MSN-listan. (OK, en överdrift - men ungar i dag känner hela stan).
Efter en stund berättar hon att någon "Rikkard" skrivit ett meddelande till henne och frågat om hon vill tjäna 10.000:-.
Som tur är så har dottern huvudet på skaft och anar exakt vad denne chattare är ute efter.
Hon ställde en mängd frågor och och till slut fick hon ur honom vad hon skulle göra för att tjäna dessa pengar. Man behöver ju inte vara någon Einstein för att lista ut vad chattaren var ute efter.
Hur lätt är det inte att bli indragen i otäcka saker - och vad besviken man blir när man tror att datorer och Internet är goda möjligheter. Riktigt så naiv är jag inte - men hur sjuka kan människor bli? Ordentligt sjuka!
Det finns ju hur många spaltmetrar som helst skrivna om alla dessa sjuka människor våldtar, misshandlar och mördar för att etik och moral knappt existerar längre.
Vi måste uppfostra våra barn till att bli misstänksamma individer för att de inte ska råka illa ut. Man kan få magsår för mindre.
Jag vill ändå försöka tro på godheten - allt annat är förskräckligt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar