Annika Östberg

Fri eller fri

Jag som så många andra har följt vad som hänt svenskan, Annika Östberg och hennes kamp för att få bli flyttad till ett svenskt fängelse.

I 27 år har hon suttit i fängelse i Kalifornien för ett brott hon inte begått men som hennes dåvarande pojkvän gjorde. Hon var med vid gärningen - det var brottet.

Hon har aldrig någonsin propsat på att frikännas men har ansökt fyra gånger (1997, 2002, 2005, 2008) om att få straffet tidsbegränsat eller bli överflyttad till Sverige.

Men nej.

Anhöriga till den polisman som 1981 blev dödad har vägrat låta Annika få ett tidsbegränsat straff.

Det är synd om dem som tuggar fradga och fortfarande vill hämnas. Dessutom hämnas på en som visserligen var där men som inte dödat. Efter så lång tid borde hämndbegäret lugnat sig lite. I så fall har de levt ett helt liv (nästan) med ett hat som är så starkt så de inte ens kan godkänna en förflyttning till Sverige. Ett hat som gör att Annika fortfarande belastar USA:s pengapung. De anhöriga borde efter sådan lång tid fått professionell terapi och kunnat gå vidare i livet.

För ett tag sedan gick en dokumentär om Annika. Innan jag såg den hade jag förstås undrat hur i hela fridens da´r det kunnat gå så illa. På 60-talet flyttade hon med sin mamma till Kalifornien där hon definitivt hamnade i helt fel umgänge. Det var 60-tal och man levde ett liv som jag inte ens kan föreställa mig. En del klarade sig, en del gick det sämre för - som t.ex. Annika. Det kändes också som om mamman var ganska frånvarande och styrd av sin nya man. Tragiskt.

Det gick som det gick och Annika hamnade i en situation som helt och hållet gick fel.

Läste Metro idag om att Annika nu får lämna USA och flyttas över till svenskt fängelse. För mig känns det bra att Annika får komma hem. Jag känner henne inte och har ingen anknytning til familjen överhuvudtaget, men jag känner med henne och hennes närmaste. I nära 30 år har hon varit fängslad, en lång tid då "vanliga" människor hinner bilda familj, flytta, resa, umgås med vänner och träffa nya, se sina barn växa upp och flytta hemifrån, vi hinner arbeta, ha semester, sitta i köket hos mamma med en kopp kaffe osv osv osv

Eftersom Annika var på fel plats vid fel tidpunkt har hon missat allt detta - därför måste det väl ändå kännas fint att få komma hem och få träffa sin mamma innan det är för sent.

Längre ned i Metroartikeln (i pappertidningen) så uttalar sig Stefan Wahlberg, som tydligen är rättslig expertkommentator, så här: "I själva verket var hon så aktiv vid de båda morden att åklagaren i sin plädering beskrev att pojkvännen inte var någonting annat än Annikas marionett."

Inte törs jag säga emot en expertkommentator! Han borde ju ha läst domen och vara verkligt insatt. Jag tror inte på det och det spelar ju heller ingen roll eftersom jag endast är en bloggare. Om han har rätt så har det inte kommit fram i det jag läst - men alla som följt debatten om Gömda och Sanningen om Gömda vet ju hur fakta kan läggas fram så de är trovärdiga.

Jag känner mig i alla fall glad över att Annika är hemma igen. Och för den som vill läsa mer kan klicka här.