Den svenska avundsjukan

Det har varit en del turbulens kring ordförande i Kultur - och föreningsnämnden, Ulla-Karin Skoghag. Vi som står utanför och är vanliga medborgare och därmed inte ett dugg insatta i varje ärende kan ibland bli oerhört frustrerade över en del beslut tycks vara ogenomtänkta och även beslut som säkert är övertänkta men som från vår vanliga medborgares sida verkar vansinniga.

Vad man hoppas och förstår gör inte politiker saker av ren illvilja. Om jag nu ska vara väldigt snäll så tror jag att de allra flesta politiker passar sig ögat för att göra dumma saker. Ingen vill bli uthängd på första sidan i lokaltidningen om man inte tycker att vara särskilt förtjänar det förstås.

Besluten som kommer från nämnden är ju inte en enskild människas beslut, det är ju en hel nämnd som tar beslut från alla politiska partier, och vem som har röstat hur kan man säkert få veta om man får tillgång till prtokoll och så, men man kan faktiskt inte hänga ut en enskild människa.

Vart vill jag komma med detta? Jo, att i dagens SN går att läsa att Skoghags son har som ende betalda skådespelare fått jobbet i den nya sammansättning som tar över Gästabudet.

Enligt Comedy Art Theatre Sweden har sonen fått jobbet för egen prestation - helt rätt. Men då måste tidnignen slå upp det så att man misstänker att Skoghag ligger bakom det.

Det tror jag inte för ett ögonblick att det är. Han är vuxen, gått på audition och fått jobbet precis som vem som helst. Dessutom är han duktig på det han gör.

Så nu går avundsjukans vågor höga på snabbdebatt sidan. Riktiga lågvattenmärken som bara andas avundsjuka.

Helt rätt är det av Hulda Blomqvist som skriver:

"Avund och vrede förkortar livet"